Delar av Kudas stora äventyr

8:2017

Detta är som ett kaleidoskop av flera vitt skilda blogginlägg. Jag skulle kunna skapa egna sidor för flera utav mina intressen, men just nu är det helt jävla ointressant. Ärligt talat.

Jag vet att jag skulle vilja läsa om någon som haft många olika och ibland motsägande intressen. Jag tror det är därför jag gillar att läsa om människor från förr i tiden som var lärare, filosofer, författare, kunniga i sina specifika ämnen m.m. Livsnjutare som förstod vikten av att ha många olika perspektiv på livet helt enkelt. Och som i många fall levde under dödshot för att de uttryckte sin sanning.

Sen är det så här, faktumet att jag vill läsa det betyder inte att någon annan vill, men det spelar ingen roll. Jag skriver inte texten på den här webbsidan för någon annan. Den skrivs för mig själv och för att jag ska vidareutvecklas. Det är så jag sköter alla mina projekt. Det är så jag kan fortsätta år efter år fastän andra hade slutat pga utebliven publik. Och så kommer det att se ut tills döden kommer och tar mig på nästa äventyr. Så enkelt är det. För att livet är så enkelt.

  • Uppvuxen i Bromma, men har också bott i Södertälje och Fittja som ungt barn.
  • Har 3 halvsyskon som jag ser som mina kära HELsyskon för att jag aldrig har anammat det svenska synsättet på familj och släkt. Vad fan är en syssling, pyssling, tremänning och gud vet vad?! För mig är det föräldrar, mor/farföräldrar, syskon och kusiner. Resten är bara skevt skitsnack som distansierar släkten istället för att för dem närmare. Men det visar ju varför svenska familjesystemet är så sjukt också. Sparar det till ett senare inlägg.
  • Gick i Ulvsundaskolan, Alviksskolan, Bromma gymnasium och Tensta gymnasium.
  • Pluggade vidare på Lärarhögskolan Konradsberg i Thorhildsplan för att bli Lärare mot yngre åldrar. Dvs Förskola (fd. dagis), förskoleklass (6-års), år 1-3 (var tidigare 1-5 innan lärarlegitimationerna introducerades). Nu minns jag inte efternamnen på vissa lärare, men oavsett vill jag tacka Kristina Thorman och träslöjdsläraren Hasse, handläggaren för min C-uppsats, Hans-Olof Gustafsson, även om han inte begränsade mitt skrivande överhuvudtaget utan sporrade mig till ett helt annat större arbete, som jag kommer att återgå till senare haha. Och slutligen Fredrik och lärarstudenterna som disputerade när det begav sig. Utan er hade jag skrivit under uppsatsen mycket längre tid.Vill dessutom tacka dem, vars namn jag inte har en aning om, som såg till att Lärarhögskolan Konradsberg var som den var 2004-2007. Jag hade antagligen skitit i att fortsätta plugga där om det inte vore för att vi fick reflektera och utforska istället för att bara jaga fakta och papegoja svaren hela tiden. Tack! Det var en viktig tid för min utveckling och mitt skrivande, även om jag till en början hade väldiga problem med varför formalian var så jäkla viktig att ha i åtanke när vi skrev uppsatser. Många år senare har formalian gjort det lättare för mig att pröva helt andra texter och att se formalian i dem. Tack.
  • Dödsmetallare som gick på konserter så ofta det gick 1990-1993. Efter att Adam Allsing satt med dödsmetall t-shirt på TV och att skinnbulorna började dyka upp på konserterna var det dags att lämna den feta,svenska dödsmetallscenen för att inte riskera att skadas. Fan, vilken fet tid det var med Sebbe (Sebaot) m.fl. Undrar hur många av de gamla polarna från Alvik som skulle kännas vid dödsmetallåren. Sjukt viktig tid.
  • Spelat Commodore 64, Atari, Amiga, Nintendo, SEGA etc sen 1986 eller 1987. Minns inte längre.
  • Gick på kollo 9 år i rad på Barnens Ö. Sörängen. Vartenda år. Först med vänner, sen själv. Bengan var speciell han. Minns att en av komplimangerna var min humor och självironi. Eller om det var självdistans. Minns inte så noga. Oavsett har det varit svårt att se som en komplimang, men ju längre jag levt desto mer har jag känt att det har varit en av mina viktigaste egenskaper. Särskilt i motvind.
  • Spelat Counter-Strike sen 2000 nånting. Kanske tidigare.
  • Spelat World of Warcraft sen 2007. Raidat, PvPat, tjänat miljoner på auktionshuset och hjälpt många andra att komma igång med sin virtuella ekonomi. Även bloggat, gjort videos, streamat lite, skapat en friformspodcast och twittrat mycket i ämnet. Persona: GrayzBDF.
  • Spelat Clash of Clans sen ca 2013. Jag har bloggat, gjort videos, streamat lite mer, skapat en mer seriös solopodcast (med ett soundrack) och twittrat mycket i det ämnet också. Dock inte lika aktivt som med WoW. Persona: GrayzBDF.
  • Jobbade som lärare aktivt från 1999-2017. Förutom när jag pluggade 2004-2007, vilket förlängdes till 2010 när min pappa gick bort 07. Praktiserade ett halvår eller så när jag gick individuella programmet på Bromma gymnasium, innan jag gick om ett år på Tensta gymnasium.
  • Är inne på ett annat spår än att arbeta i barngrupp efter 2 krascher på mindre än 3 år. Första 2014 och den andra 2016. Men om jag hamnade i skolvärlden igen, i ett annat sammanhang skulle det inte förvåna mig. Jag tror dock att det skulle dröja x antal år tills dess. Men livet är livet, vem vet?
  • Ofrivillig skådespelare sen 1996. Arbetade med jämna mellanrum med Teater Sandino fram till 2007. Sen tog andra delar av livet över och det har varit svårt att komma tillbaka till teaterscenen. Dessutom tycker jag, ärligt talat, att svensk teater för det mesta är rent skit. För att förhållningssättet gentomet konstformen är helt skev inom “kultur Sverige”. Tribunalen diggade jag som fan när jag själv var aktiv, så de har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Utöver dem är det enstaka skådespelare och grupper som verkligen gjort ett stort intryck på mig. Resten har jag bara sett som att de använder en påklistrad mask och uppvisar hemska tolkningar av “vad rollen är”, istället för att våga utgå från sig själva och sedan bygga vidare på det.Tack till Igor Cantillana, Karin Wiklund, Eivor Ternberg, Franciska von Born och Francois Lorent från Tensta gymnasium för allt stöd. Hade aldrig kommit förbi den total scenskräcken utan er. Också ett stort tack till Scenskolan Stockholm som bad mig mogna och komma tillbaka året efter fastän jag klarade alla prover. Det gav mig möjligheten att satsa helhjärtat på läraryrket istället. Särskilt med tanke att jag gjorde det för att se hur långt jag kunde komma. Intressant hur viljan att lyckas med något ökar ifall jag gör mitt absolut bästa. Efter 3/4 prov ville jag gå där. Men efter juryns utlåtande hade jag viktigare saker att ägna mig åt än att försöka passa in i mallen som ändå inte var anpassad efter “såna som mig”. Livet är enkelt på det sättet; Försök att passa in till varje pris eller be alla andra dra åt helvete och kör ditt eget race. Vare sig du gör det högljutt eller ej, så är det något som jag levt efter väldigt länge. Tack till ES3B som var en otrolig klass att gå i. Var fint att det fanns en omsorg och en sårbarhet. Och A klassen var en jäkligt härlig parallellklass. Har sett teater som terapi så det har fan inte varit en rolig resa. Det tog i stort sett 9 år innan jag kunde stå på en repetition och känna “jag har kul”. Men oavsett hur det kändes visste jag att jag verkligen behövde teatern. Otroligt viktig erfarenhet. Har tått på Chile de Santiagos Teatro de Nationale och spelat teater på spanska. Även spelat på Stockholms Stadsteater och Dramatens lilla scen, så jag står med på Dramatens lista. Kul känga till kultur Sverige med tanke på att jag aldrig skådespelade för att göra det till en karriär. Stort tack till Teater Sandino, som jag även turnerade med runtom i Sverige med. En riktigt häftig inlärningskurva.
  • Graffiti sen 1994. Fick dock upp ögonen för tags 1987-1988 via storebrorsans riksfeta tagstilar på papper och det jag såg ute i Bromma längs busslinjen och bilvägarna. Det är min absolut största passion någonsin förutom musik.  Jag fascinerades verkligen av hela subkulturen i tonåren och för mig blev det blodsporten som lärde mig allt om att sätta upp mål, planera och utföra dem, nöta bokstäver 10000-tals gånger, uppleva konsekvenser, ta risker, uppleva död, överleva, bli jagad, lära mig att använda alla mina resurser, våga mer och mer, knyta band med likasinnade som i vissa fall fortfarande är väldigt viktiga för mig, svek från personer som jag ansåg vara vänner, känna igen hycklare och rövslickare, misstro media, skippa TV’n helt  fr.o.m. 1998 (med familjen har TV tittandet sina korta perioder), umgås med andra nattvarelser och människor utanför den störda normen och att prioritera vad som är viktigast för mig själv utifrån mina egna behov och drömmar.Ur ett ekonomiskt och entreprenörsmässigt perspektiv har graffitin även lärt mig några utav de viktigaste grunderna i marknadsföring; Att det är viktigt att hitta olika sätt att nå ut till en publik, anpassa det jag gör för ändamålet och att sticka ut, att leverera det jag gör på ett sätt som skiljer mig från massorna och att våga pröva mig fram. Ibland går det helt åt helvete, ibland är idéerna före min tid, men ibland blir det jackpots och då blir det genast intressant att vidareutveckla och komma på nya idéer. Inte bara idéer för sakens skull, utan hela tiden utifrån mitt ändamål.Jag har verkligen utforskat hur jag kan använda så absolut lite färg som möjligt, men ändå få det att se ut som att jag använt hur mycket färg som helst, särskilt i bombsammanhang. Att spara in på detaljer och sånt som Stockholms writers tycker är jätteviktigt, som egentligen inte behövs överhuvudtaget för att få jobbet gjort. På så sätt har jag skapat möjligheten att synas på sjukt många fler ställen. Att använda mig av olika storlekar på bokstäverna för helt olika syften. Och viktigast av allt, att det är det absolut roligaste som finns att göra, särskilt i en så sjukt skev stad som Stockholm där roboten ersatt människan och att vara social är = att texta sina, numera virtuella vänner, via en device och projicera ett falskt drömliv som om det vore ens riktiga liv. Mao är graffitin my life blood som tillåter mig att överleva i en stad som vill se mig dö. Men att vara levande död har aldrig varit ett alternativ för mig i detta liv. Tyvärr. Och medan vanliga Ohlssons blir helt rabiata och knäckta pga bombarna som håller skiten 100, så garvar jag och njuter av att leva ett rikare liv där jag kan se saker från ännu flera perspektiv.Rätt eller fel är helt ointressant. Det enda som betyder något är de saker som verkligen betyder någonting. Och jag tror inte på hjärntvätten. Så därav denna slutsats; Jag hade inte utveklat många andra riktigt positiva egenskaper om det inte vore för allt jag har lärt mig via graff. “Men Kuda! Tänk om du aldrig hade börjat och gjort något annat istället!?”. Precis, då kanske jag hade varit död nu i flertal alternativa universum. Ändras en liten del av livet förändras allting efteråt. Du kan inte ta bort en jobbig erfarenhet och sedan tro att du ska behålla alla de bra. Så naivt. Det är därför “tänk om x hade hänt” är ett så sjukt tröttsamt sätt att tänka. Mycket bättre att leva i detta liv och tänka “vad händer om…?” och sedan ta reda på vad som händer.
  • Musik. Varit intresserad sen 2-3 års ålder. Ville bli dirgent när jag var runt 4 år. En inlärningskurva som fortfarande står på listan. Har rappat och gjort egen musik mha datorn sen 1998 nånstans. Rappade under namnet psyence (senare psyensou) på engelska och Granberg på svenska. Var med i gruppen Snofru. Rappade även med Scandalouz och Stown Cold Records och några till. Har gjort någon video och påbörjade en och annan blogg som jag inte fortsatte med av olika anledningar.För några år sen har jag tagit upp micken igen, men istället för att skriva texter har jag valt att freestyla (köra fritt från skallen utan något förberett) och att uppträda som sidekick. Detta gjorde jag tillsammans med DJ Mat & Polki och då gick jag under namnet Kuda. Bandet som jag uppträdde med kallar sig numera Kaospåsen och största anledningen till att jag inte har varit aktiv med dem de senaste 3-4 åren är att min familj vuxit och jag har varit tvungen att prioritera den.När det gäller texter har jag skrivit om allt som intresserat mig och när Eminem blev stor på undergroundscenen i USA blev jag inspirerad till att skriva riktigt sjuka grejer. Det är mycket därför jag inte nämnt mitt musikintresse i “vanliga” sammanhang tidigare. Men den här bloggen är början på den ultimata inlärningskurvan. Den ultimata resan, så jag ökar the stakes genom att lägga allt fler kort på bordet. Har fortfarande gamla låtar uppe som går att lyssna på. Istället för att påstå att jag var rapparen som gjorde X och spelade mangas, så berättade jag hellre korta historier om påhittade personer som gjorde alla möjliga saker. Och många av de bästa raderna var återberättelser från verkligheten som jag sedan skruvade till. Skrev i stort sett om allt jag kunde komma på förutom klichéartade kärlekslåtar. Musik kommer alltid vara viktigt för mig oavsett hur mitt egna skapande ser ut. I framtiden tänker jag lära mig grunderna i piano, gitarr och bas så jag kan spela egna slingor, och komma runt hela problemet med samplingar. Jag har aldrig förstått “musiker” som nöjer sig med att bara bli kända för att göra covers. Men men, jag kan ju inte förstå allt heller. Plus att Belford (kör ACDC covers) är ett riktigt jävla bra coverband! Ska köpa trumset också. Först digitala varianter, men senare blir det the real deal. Dessutom tänker jag göra alla musikstilar som jag vill göra. Förut rappade jag, gjorde drum n bass och techno. Det var i stort sett allt.